Tyvärr är det ju så för att komma hit där vi står idag så har vi fått kämpa och offra. Och pågrund av en situation som pågår runt mig just nu så nästan tvingas jag att ta tag i ett spöke. Förra våren, för er som missat det, så gjorde jag abort. Mina mini-piller funkade inte och efter mensen i februari skulle jag sätta i en spiral, självklart skyddade vi oss men mensen kom aldrig. Gjorde två eller tre test två veckor efter beräknad mens och de var negativa. Men i mars så mådde jag jätte dåligt och trodde jag fått den värsta magkattaren ever. Efter påtryckningar så gjorde jag yttligare test och det visade positivt innan det ens visade att det var riktigt gjort. Och gud vilket svårt val jag var tvungen att göra. Jonas är emot abort, undantag vid våldtäkt och om det är någon som inte fullt ut kan ge barnet det den behöver. Jag funderade ett tag på att behålla och sedan adoptera bort, ge ett par något av de vackraste gåvor, men Jonas ville inte vara med om det heller. Jag satte mig ner och fundera. Jag hade blivit grymt rastlös under det året jag var hemma med Estelle. Jag visste att jag verkligen ville börja plugga till hösten. Och jag visste att det skulle bli väldigt jobbigt och frustrerande och automatiskt skulle Estelle bli drabbad och även den nya bäbisen. Så jag/vi valde abort och nu får vi leva med det. Och ibland ångrar jag mig och gråter men mest har vi lärt oss att leva med det. Och nu sitter spiralen där och ska ut nästa vår.
Nä nu ska jag titta Melodifestival..




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please be nice...