Sjukhus och döden

Åh så kul vi har haft! Så jävla kul...
Lugnt att man sitter på AVC mellan 24-02 natten mellan söndag och måndag helt orolig för ens dotter varit grymt slö men lyckats piggna till. Sen blir man totalt dumförklarad just av anledningen att hon piggnat till. För att sedan på måndagen få henne inlagd pga uttorkning, efter att hon spytt hela natten och inte vaknar till alls bra på måndag morgon. Vi kom hem i förmiddags, efter 2,5 påsar dropp. Idag för första gången sen i lördags frågade hon efter mat och dricka. För första gången sen i söndags ville hon inte sitta i mitt knä 22 timmar om dygnet. Idag för första gången fick hon ta ut nålen som sattes in i måndags i hennes huvud. Vi fick inte lämna rummet, och det tog hårt på mig. Tänk om jag lyssnat på läkaren på AVC, vad fan hade kunnat hända då? Hennes andning var så ansträngd och hon bara skrek och skrek och skrek för hon fatta inte vad det var som hände. Nu kan man känna hennes höftben, se ryggraden samt revbenen tydligt och hon är lättare att lyfta. Jag hoppas att ingen någonsin behöver se sitt barn så här, men tyvärr vet jag att det kommer det finnas föräldrar som gör.

Sen kommer Jonas inspringande igår kväll. Min farmor är död. Min farmor har tagit livet av sig. Hon orkade inte mer, hon orkade inte leva med KOL och inte kunde andas. Hon orkade inte vänta tills i sommar när vi skulle komma över och hon skulle få träffa Estelle en andra gång. Hon har planerat och bara gjort det. Hon lämnade 4 barn, 14 barnbarn, 4 barnbarnsbarn(yttligare 3 som hon aldrig träffat). Och vad fan är det meningen att vi ska göra nu? Hon blev inte ens 65. Hon börja röka när hon var 15. Jag vet att du inte behöver röka för att få KOL men det är en hemsk sjukdom och jaa jag skyller på cigaretterna. Folk säger att jag kan ringa om jag vill prata men vad fan ska vi prata om? De som kände min farmor sitter flera hundra mil bort. De som gått in i hennes hus nästan varje dag, som fått äta hennes underbara mat, de som blivit utskällda efter noter de sitter så långt borta. Hon var familjens nav. Och Försäkringskassan såg till att jag inte fick vara med vid hennes sista jul.

Nu ska jag sitta i soffan och gråta samt försöka bli frisk då jag åkt på samma sak som Estelle haft.