I promise..

Jag har lovat min pappa att jag ska läsa, en text han skrivit ner, om han inte klarar av det på begravningen. Och på ett sätt hoppas jag att han inte klarar det, för det skulle kännas bra att göra något för farmor.
Vill verkligen åka nu. Vet att de behöver mig där borta, märks på pappa och min farbror. Men har lite ångest att lämna Estelle så länge, men kan också se lyckan i att se hennes min när de möter mig nästa lördag.
Estelle har namn efter två fin änglar. Hon heter Estelle Kathleen Sinikka.

Idag slutade jag försöka vara den förstående och pedagogiska mamma som jag vill vara. Jag skrek och la ner henne i sängen när hon yttligare en kväll bestämt sig för att inte sova. Hon verkade lyssna och låg och halvsomnade en kort stund men kom väl på sig och hoppade upp snabbt för att piggna till. Nu sitter hon inne på sitt rum med stängd dörr och leker med lego. Vi orkar inte slåss och vara arga mer. Stannar hon bara i sitt rum så får hon göra vad hon vill inprincip. Vi kanske är kassa föräldrar pga det men försök ni ta hand om en trotsig 2 åring. Grejen är den att detta är inte den Estelle som jag känner. Detta är någon unge som tagit över min duktiga dotter. Hon sov jätte bra och fint innnan vi låg inne på sjukhus. Sen har den här krångliga och bråkiga sidan visat sig. Innan räckte det att vi låg och höll om henne så somnade hon. Nu skriker hon om vi håller om henne och springer iväg eller hoppar om vi inte håller om henne. Och vi har slut på idéer....