När vi gick in för landning igår insåg jag att nu skulle jag tillbaka till min verklighet. För även om det är verkligt i England så har det denna gång inte vart det då Estelle inte var med. Jag har inte behövt bry mig om sovtider, mattider eller blöjor. Förutom när pappa och hans flickvän bestämde sig för att aldrig komma hem natten till fredag och jag var fast med en 2åring och en 8åring men men..
Det var faktiskt skönt att vara själv men hade hela tiden känslan av att något saknas. Att något väldigt viktigt och underbart var utom räckhåll. Min lilla puttenutt.
Begravningen var vacker. Farmor hade lämnat en full beskrivning hur hon ville ha det. En vacker korgkista, 4 vita duvor som pappa och hans syskon släppte iväg direkt utanför kapellet och en lång procession av limousiner efter bilen med kistan till kapellet. Jag och 5 av mina kusiner satt i den andra limousinen i ordningen och självklart satt pappa, hans syskon och farfar i den första. Prästen var en av doktorerna från hospicet hon legat på, så det kändes som han verkligen visste vem hon var. Och han läste upp lite av de brev som farmor lämnat och det allra första som sas var: "Damn those fags!". Vilket betyder ungefär:"Jävla cigaretter!". Hon tydligen planerat sen innan jul. Och min farmor lämnade ett tydligt budskap: "Sluta röka för konsekvenserna är inte roliga!". Och hon borde veta. Efter cermonin åkte vi i limousinerna till det hus som hyrts. Ett underbart hus i äkta engelska shabby chic lantlig stil med en vacker och stor trädgård. Vi fick vin eller öl eller läsk efter fritt val. Kanapéer, buffé av underbar plockmat och avslutat med ca 10 sorters olika efterrätter. Allt i sann anda av min farmor. I ett av rummen hade min farbror satt ihop ett bildspel med allt från bilder av hennes ungdom till den sista bilden på henne med min kusins son. Jag var med på många, jag var nog det barnbarnet som var med mest. Och min kusin Ashley dök upp. Och det var så roligt att se honom igen efter 11 år och han lovade att vi allihopa ska hålla kontakten och att han skärpt sig. Träffade även min gudfar som jag inte träffat sen jag var nyfödd, han trodde att jag var 14-15 och blev chockad när jag sa att jag fyller 21 i år. Fick hans telefonnummer. :) Sen träffade jag massa folk som antingen träffat mig när jag var väldigt liten eller som bara träffat min mamma men alla verkade jätte glada att vi sågs och alla lovade att vi skulle träffas oftare och inte bara vid sådana här tragiska omständigheter. Jag tror att min farmor log sitt största och vackraste leende i torsdags. Stort plus att det var underbart väder.
I tisdags var jag uppe i centrala London för lite shopping. Hittade direkt det jag ville ge Estelle. En verktygslåda med Händige Mannys verktyg och en liten plånbok formad som Mimmi Pigg från Musses Klubbhus. Jag älskar Disney affären! Det enda som var tråkigt var att alla utklädningskläder är så enormt stora i storlekarna. Sen hittade jag hästen som jag lovat att köpa i födelsedagspresent. Och i fredags i Wimbeldon, tror jag i alla fall, hittade jag något som gjort en liten kille väldigt lycklig i morse. :) Till migsjälv har jag köpt en t-shirt från Zara, ett långt linne/klänning från Zara, ett par chinos i gammelrosa från Zara och en piké med England tryck inför VM från JD Sports. Jonas fick en keps och en Englands tröja från min pappa. Ja shopping var inte målet med resan men jag tyckte det fick bli lite ändå. Och min favoritgrej jag har med från England är den filt som min farmor stickat till Estelle. Den blev nog färdig precis eftersom det fortfarande sitter en nål i och det hänger trådar.
Jag har umgåtts med min familj och haft en väldigt bra tid att fundera på olika aspekter av livet. Och jag tror att en bredare framtidsplan format sig i mitt huvud.
Men just nu vill jag bara sitta på Moldegatan 1D i lägenhet 24 och kramas med min vackra dotter.
Bilder som jag tagit kommer upp vid ett senare tillfälle även ett inlägg jag skrivit på papper kommer uppp när jag orkar skriva av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please be nice...