Dagisunge

Min dotter brukade älska att gå till dagis innan sommaren. Hon nästan hoppade över grinden in på morgonen och gjorde allt för att få stanna några minuter längre på eftermiddagen. Nu HATAR, eller i alla fall väldigt mycket ogillar, hon att vara på dagis. De två dagarna som gått har hon skrikit när jag lämnat henne och varit gnällig, på dagis, när jag hämtat. Och idag hade hon inprincip gråtit hela dagen och vägrat äta. Kul kul att veta att ens unge inte trivs när man jobbar. Trodde hon skulle uppskatta lite mer struktur igen men ack nej. Dock kan det bero på att hennes vanliga fröken som skulle jobbat den här veckan är sjuk och hon måste vara på den andra avdelningen samt att ingen annan av hennes kompisar har kommit tillbaka än. Men jag trodde att detta inte skulle spela större roll. Min mamma säger att hon är mer medveten om att vi lämnar henne och att hon självklart inte känner sig 100% säker när ingen hon känner igen är där. Jag känner mig som en svikare men känner ändå att det är bara att lämna henne så hon får känna efter att det inte är så farligt som det känns. Vi får se hur det går imorgon.