De små grå jobbar...

Det finns en sak som gör att jag går och grubblar. En sak som vissa stunder gör att jag faktiskt mår dåligt.
Det handlar omhurvida, när, var och hur Estelle ska få ett syskon.
Försökte få lite stöttning från min mamma men hennes kommentar var bara att vi skulle vänta och att det som innan inte var bra, vilket var att jag skulle vänta 7 år som hon gjorde med mig och min lillasyster, var nu nästintill det bästa. Bara för då har vi inte 2 blöjbarn samtidigt.
Men vissa stunder, läs relativt ofta, känner jag att en unge till passar bra nu. Sen ibland kan jag känna att det är skönt att bara ha Estelle. Men oftast känns det som en till och sen är familjen komplett. Vi har pratat om ev. adoption men det är ett steg som vi kommer att ta senare efter att jag fyllt 25. Detta är något vi känner starkt för och pratat om länge, ett adopterat barn kommer få lika mycket kärlek som våra egna för det är ju då vårat egna barn.

Nä orkar inte skriva vidare. Det är så mycket som går runt i huvudet. Jag vet hur det är att inte ha pengar, var ju faktiskt där för inte så längesen. Jag vet inte men har en liten aning om att det är annorlunda och svårt med 2, inte alls som att ha 1 liten, men jag hoppas verkligen att jag och Jonas gemensamt kommer hjälpas åt att försöka att båda får sitt behov av uppmärksamhet fyllt. Sen är det ju så att jag har en anställning i 6 månader i rad så min föräldrapening får jag upp. Och eftersom jag inte klarade tentan så kommer jag ju ändå gå hemma den här hösten och varför inte fortsätta gå hemma tills jag kan få in den lille på dagis och sedan plugga färdigt? Plus att jag vet inte ens längre om jag vill bli sjuksköterska, jag har faktiskt ingen aning om vad jag vill bli längre, finns ju så många olika utbildningar och inriktningar. Och eftersom man är gravid i 9 månader så hinner vi avvänja Estelle blöja, om hon medverkar vilket jag tror hon kommer göra eftersom hon inte gillar att ha blöja. Sen har jag läst att 3- 4 år är den ultimata åldern att få syskon, för då är man redo psykist, och vi har pratat om 3 år mer än 4 år vilket Estelle blir nästa år.

Allt detta förutsätter ju att jag och speciellt Jonas, som kommer få stå för den största inkomsten, verkligen bygger upp de bästa förutsättningarna för att detta ska fungera ekonomiskt, inom familjen och i vardagslivet.
Detta innebär att Jonas verkligen måste försöka skaffa ett körkort innan 22 december i år för då är det mycket större chans att Jonas får behålla det jobb han har nu. Och det innebär att han kanske måste vara både bemaningsföretagets och Ericssons lilla bitch så de verkligen vill ha kvar honom. Han måste gå upp på morgonen så han inte är försenad och det måste jag hjälpa honom med.
Sen kanske någon tänker att: "Men oj ni som vart lite fram och tillbaka om ni ska vara tillsammans. Ni kanske måste jobba på erat förhållande och bestämma er hur ni ska göra." till er säger jag såhär: Efter att Jonas gjorde sitt stora screw up på nyår har vi båda skärpt oss och förhållandet fungerar bättre och bättre. Jag blir inte trött och vill bort när jag ser Jonas som det var innan. Och Jonas verkar ha fått en bättre förståelse för hur jag känner. Sen så har vi fått erbjudande pga Jonas sjukdom, Bipolär, att träffa en teraput så vi kan jobba tillsammans med Estelle och bygga bättre relation, föräldrar och barn emellan. Detta är främst relationen mellan Jonas och Estelle, för den fungerar inte alltid pga otålighet.

Anledning till varför jag är osäker är för att jag vet folk i min närhet som är negativa och jag orkar inte gå halva gravidteten och försvara mitt val. Jag behöver stöd och hjälp inte massa förmaningar. Folk har ju erkännt att jag vart så mycket bättre än vad de trodde att jag skulle vara som mamma. Och jag vill inte höra om vi hamnar i en liknande situation som var förra hösten, en oförutsedd och nästintill katastrofisk situation, att det är vårat eget val för att vi skaffade en till. Och sen vill jag inte att om Jonas nu inte får ett körkort, vilket är troligast, att folk ska sluta ta med oss på utflykter för det. För det måste gå att lösa på något sätt.

FÖR JA JAG ÄR OSÄKER OCH BEHÖVER BEKRÄFTELSE OCH STÖD FÖR ATT TA STORA BESLUT.