måndag 6 september 2010

Monday bloody monday

Mycket som snurrar runt i mitt huvud. Kan jag lita på migsjälv? Kan jag lita på de personer som betyder allra mest?
Jag vill bara kramas och titta djupt in i ögon och utforska.


Jonas och jag spenderade ca 4,5 timmar på aukten igår. Jonas fick sådana bröstsmärtor att han grät och kunde knappt röra sig. Vi var hos Jonas mamma för att tvätta då vi glömde bort tvättiden i fredags och när Jonas gick ner så hade någon tagit tvättiden och satt ett tvättlås. Så Jonas mamma var snäll och tog 40 graders tvätten i lördags så åkte vi ut igår med 60 graders tvätten. Men son sagt vi hann knappt vara där innan vi åkte igen. Jonas grät, han grät för att det gjorde ont och han grät för han var livrädd eftersom flera av hans familjemedlemer har hjärtproblem. Men med min framfusighet, Jonas erkänner aldrig för vårdpersonal hur han mår egentligen, och det faktum att de verkligen fick se hur ont det gjorde när det gjorde som ondast.





Och jag har mått piss eftersom jag nu officiellt har slutat med mina tabletter. I lördags mådde jag verkligen dåligt, huvudvärk som gjorde att huvudet kändes som en 25 kg klump och jag ville bara sova. Samtidigt som rygg och nacke gjorde fruktansvärt ont. Igår hade det släppt i huvudet, nu kanske det bara är en 15 kg klump, men dock spydde jag och var enormt trött. Idag har jag inte riktigt känt efter än, har fått sovmorgon då Estelle fick sova hos sin farmor pga sjukhusvistelsen. Men känner mig lite smått illamående men kan äta yoghurt, bara jag tar det långsamt. Jag förstår inte varför jag gick med på dessa tabletter..?! Hade jag bara fortsatt med Citalopram så hade jag aldrig vart här. Gick en vecka utan dem en gång och det var inte ens i närheten så jobbigt som det här. Jag vill bara säga att om du har ett val om du känner att du kanske kan klara dig utan så snälla börja inte med Efexor/Venlafaxin. Visst jag mådde bra och fick den styrkan jag behövde för att klara mig igenom en enormt jobbig tid men nu när jag ska lsuta så mår jag sämre än vad jag gjorde innan medicinen, rent fysiskt för den psykiska biten har jag bearbetat.



Saknar sommaren och dess värme


Imorgon ska vi träffas, C....

1 kommentar:

  1. det låter inget vidare för vare sig dig eller jonas... mår han bättre nu? du vet att det bara är att ringa om det är något :)

    SvaraRadera

Please be nice...