:'(

Igår grät jag för första gången på länge. Har inte kunnat gråta innan. Har bara vart apatisk och inte vetat vart jag ska ta vägen.
Jag grät för att jag inte känner att det finns några framtidsdrömmar. Jag grät för att jag förlorat. Jag grät för att jag känner att jag aldrig kommer bli älskad igen. Sen grät jag för att Estelle är så underbar och kommer alltid vara där, utan henne så hade allt bara vart meningslöst. Men det var skönt att gråta, att få ut den tunga klumpen.

Den här veckan finns det inget planerat. Det känns skönt. Tänker satsa på att skaffa boende, vilket jag gör jämt och ständigt känns det som. Så om någon vill ses är det bara att höra av sig, jag gillar sällskap..