Dag 17- Mitt favoritminne

Jag har suttit och funderat på detta sen slog det mig som en blixt i huvudet.

Det var när min mormor fortfarande bodde på gården, morfar kan till och med ha fortfarande levt. Jag och Daniel var väl närmare tonåren, Marcus var 3 år yngre och Natalie var kanske runt 5 år. Jag antar att vi blev utkörda av mamma och moster, de tyckte att vi alltid satt inne för mycket. Så ut i skogen hemma hos mormor. Jag vet inte hur det börjar men helt plötsligt har jag, Daniel och Marcus varsitt gevär eller dylikt i våra händer, egentligen är det pinnar eller mindre grenar. Natalie är någon väldigt viktig och där i skogen måste vi krypa fram och speja för att få henne fram säkert. Vi klättrar upp och ner i älgtorn och över stenar och genom buskage. Och vi håller på med det här väldigt länge.

Och där ute i skogen får vi bara vara barn. Vi fick vara helt uppe i våran fantasi, spelade ingen roll vilken ålder. Och vi fick leka tills vi var helt färdiga. Och just det där är ett super mysigt minne. Jag hoppas att Estelle, och ev framtida barn, får sådana här tillfällen att bara vara uppe i sigsjälva och leken flera gånger än ofta. Och att de kan tillåta sigsjälva att vara så här kreativa även om de är 15, ingen annan behöver veta.